Min förlorade sängkamrat

Ända sedan en viss fin tös från Svedala introducerat småkompisarna i mitt liv julen 2008 har jag behövt ha minst en liten kompis i sängen hos mig. Sedan en tid tillbaka har jag två, en boll i varje hand är perfekt. Dock har jag en förmåga att försnilla dem och är nog inne på mina femte eller sjätte. I förra veckan hade en av dem smitit och jag hade börjat misströsta. Så alldeles nyss såg jag en förskrämd liten stackare kika fram bakom ett ben till mitt nattygsbord.






Ha! Nu jävlar skall jag sova sött med bägge bollarna i ett fast grepp igen!